Spelmarkens historia

Den enkla och något ospännande sanningen bakom varför vi har spelmarker som vi har idag är att de kom till av ren nödvändighet. På den tiden man började spela poker i USA så var spelmarker inte ens ett begrepp. Då när man spelade längs Kaliforniens kust under guldruschen så spelade man med allt man kunde hitta som hade ett värde. De kunde bestå av allt möjligt, guldstoft, guldklimpar och annat. Men allteftersom pokern växte i popularitet insåg man att ett nytt system var tvunget att uppfinnas. Man ville ju helst undvika skottlossningar och bråk på grund av att spelare kände sig lurade på värden och man ville göra spelet lite mer hanterbart.

Man införde nu därför den första varianten av spelmarker som gick att erhålla mot pengar eller guld. Man tillverkade denna tidiga variant av ett flertal olika material, bland annat trä, papper, ben och lera. Tyvärr var de väldigt lätta att kopiera vilket ledde till att många spelare använde egna spelmarker som de tillverkat själva. Det ledde i sin tur till att ett pokerställe kunde befinna sig i en situation då man hade fler spelmarker än man startat med vid kvällens slut. Nu var man tvungen att hitta ytterligare en lösning som skulle förhindra detta fuskande med spelmarker, man införde nu spelmarker med egen design så att inget ställe hade likadana. Bland annat var det ställen som graverade in serienummer, satte på motiv eller gjorde inläggningar på sina marker. Man tog genom detta alltså det första steget mot differentiering av spelmarker.

Tillverkare

I och med att poker och andra spel fick alltmer ökad popularitet bland befolkningen så bildades en marknad för att tillverka spelmarker. Från slutet av 1800-talet och framåt ploppade det upp nya tillverkare som svampar överallt. De erbjöd massor av olika utseenden och material och tillverkade mot beställning.

Idag ända sedan 1940-talet så använder man mestadels plast när man massproducerar spelmarker, det blir billigare och markerna blir mer hållbara och lättdesignade. Dock håller de inte lika hög kvalitet som de äldre och dyrare versionerna av lera till exempel.